Vårsol och mössor med OSstyle..

..Tårtan..


Här sitter vi, Alfons och jag och lyssnar på The Fame-Monster med Lady Gaga. Solen skiner in genom fönstren och visar hur dammigt det är här. Och hur smutsiga fönster vi har. Jag gjorde nyss ett försök till uppröjning. Alfons gillade inte idèn och rev fram exakt alla leksaker igen. Leksakslådor ska visst vara tomma och golven ska vara fulla. Någon som känner sig hågad till att komma hit och göra storstädning medans jag och Alfons går ut i solen på promenad??!

Os-mössa nummer tre börjar ta form, modell lite mindre. Jag tror den här kommer bli grymt snygg, jag bara älskar färgkombinationen. När jag stog i garnaffärn och tittade på garnen var för sig funderade jag starkt på om det skulle bli fint.
Färgerna var ganska intetsägande. Men nu, när man virkar ihop dom, vaknar dom till liv!
Den bleka ljusblå börjar skimra, blänka och berätta hemlisar. Och om jag inte hör helt fel så tycker jag mig höra att den sjunger också, lovar en kommande vår. Jag drömmer mig bort till "min" steniga strandremsa på ön. Där vill jag testa virka. Höra på havet, vinden, naturen.. Borde bli fina mössor eller sjalar i den miljön.

Mössan

Nu ska jag göra ett till försök till uppröjning, se om jag hinner dammsuga den här gången , innan han river fram allt igen. Om någon vill ut på promenad med oss i eftermiddag får ni gärna hojta till. Måste ut i solen!

Kram

Tårta!

Kalastårta blev det. Eller som min goda vän Jessica kallade den, Sommartårta.
Eftersom ingen ville komma hit och fika gick jag och Alfons nämligen helt sonika till jobbet med en bit. Den blev uppskattad tror jag. Vidare fick Jessica lite firande på sin födelsedag. Hon fick en OS-mössa såklart. Nu kan alla avundas henne när hon traskar runt på stan.

Kalas!

Jag är sugen på ett kalas,

med tårta!

Nu är bara frågan om nån har tid och lust att komma på tårtkalas i eftermiddag??

Lite bakat och lite ätet..

Ingen har ju missat att det var semmeltisdagen häromdagen. Så jag och Alfons ställde oss att baka bullar. Lite släta, några kanelbullar och några mandelbullar. Fast i ett tappert försök att verka lite nyttiga bytte vi en del vetemjöl mot dinkelfullkornsmjöl. Oh, yes, vi är så duktiga så. ;) Goda bullar blev det iallafall.

Nu var det ju bara det att vi inte hann göra semlor på den rätta dagen. Pust, jag skulle ju iväg till jobbet och Alfons som precis fått sin 1års vaccination var inte direkt nöjd med något. Fast den här gången var inte febern så markant iallafall. Man märkte det mer i humöret. Jag skojar inte om han inte lekte på golvet mer än en halvtimme den dagen. Desto mer lek blev det i soffan, i min famn och på bänken när vi bakade. :)

Nåväl, i onsdags gjorde vi klart våra semlor så vi fick lite gottis till eftermiddagsfikat.

Mammas gull käkar semla

Julfriden fortsätter. JULGODIS

Är det bara jag som gillar årets julkalender förresten? Jättesöt och fyndig med trevliga sånger och underbara karaktärer. Det enda jag sörjer är att Anna Flabet bara var med i några avsnitt. På tok för några tycker jag.

Annars sitter jag här helt allena. Ingen liten kotte som leker, snubblar och vill kakka (smaka, äta osv.) För han är nämligen hos farmor och farfar idag. Jag ska jobba! :) För det är jag superglad, jag har stora förhoppningar på att det kommer bli mycket att göra. Och då är det superkul att jobba. Fast nu kom jag på en eventuell smolkning i bägaren. Tänk om jag typ får stå i kassan. Då blir det nog mindre kul men säkert väldigt roligt ändå. Det bästa är att stå på board. Det är där man gör alla burgare för er som inte vet. Där jag stått mest hela tiden, ett tag där var jag ju ruggigt trött på att stå där men nu, Nu är det underbart roligt igen.

Igår gjorde jag knäck. Wienernougat och knäck. Plus att jag nästan gjorde klart mozartkulorna och konfektrullarna. Det tog sin lilla tid, men det var skoj. Lite vit choklad ringlad ovanpå så e de klartt!

Hela dagen igår var jag och Alfons på kupolen. Handlade så jag storknade, nästan. Så när vi skulle gå till Jockes jobb lagom till han slutade för att lifta med honom hem så var det så fullt med kassar och prylar att det knappt gick. Kände mig som en baglady ungefär. En väldigt frusen baglady. (Note to self, skaffa ullsulor till skorna.)

Sådärja, nu har vi alla fått en update på min härliga julefrid. Nu ska här duschas och sen ska jag ladda upp för jobbet.

God fortsättning!

Stegrekord och juleFrid.

Nu tar jag Jul.

Nu stressvägrar jag. Vi har småstädat allihop här hemma idag. Jag vet inte om jag kan tycka att Alfons ideer är så himla smarta men jag får väl lita på att han vet. Det ligger leksaker överallt. Precis som han vill ha det får vi anta.

Just ja, den stora nyheten för idag.. 20 små stapplande steg! Rekord minsann. Men det var bara just då det, nu har han återgått till sina två tre åt gången. Stora grabben!

Nu ska jag fortsätta i godisbaket en stund. Sen blir det film. Terminator 4 och eftersom jag bestämt mig för julefrid så tänker jag minsann ta ett glas julmust och knapra några chips.

Fridens!

Gottinorra till Jul!!

Wienernougat Biskvie (recept från tidning) Fudge

Godis till Jul!

Japp, gott folk. Idag sker det.

Idag börjar det stora gottandet! :) Eller jag ska börja göra JulGottinorra helt enkelt. Sitter och letar efter ett recept på wienernougat som jag sett någonstans. Synd att jag inte minns var. Har dock för mig att det var så enkelt som choklad, nougat och flagad mandel bara så i värsta fall får jag väl chansa.
Jag älskar att göra goda saker! Så mycket att jag en stund för några dagar sen kom på att jag borde bli sockerbagare. Efter lite googlande kom jag sen på att titeln sockerbagare i princip inte längre finns men däremot konditor. Vidare visade undersökningen att utbildning fanns i göteborg på heltid. Tror att jag helt enkelt får lägga den önskan på hyllan.

Nåväl, idag ska jag skapa godaste gottet på länge har jag bestämt. Magi i köket.

Tjing..

Julebakar

Lussebullar och pepparkaksmuffins bakas det här idag. Glutenfria muffins till och med. Hoppas nu bara att inte Hannah är intolerant mot några andra ingredienser. På fredag har Alfons nämligen bjudit in sina polare Leo och Lova. Då är det bara för oss mammor att hänga på vet ni. Jag bakar och Alfons smakar.
-Gkaka, säger han och pekar mot spisen där muffins och bullar finns. Det börjar nog bli dax för mig att göra lunch eller vad säger ni? Man ska inte äta sig mätt på kakor.

Saffransdoftande

skorpor..

Så goda att jag nu var tvungen att gömma dom längst upp & längst bak i skafferiet så att jag inte ska skorpa i mig alla innan någon annan hinner smaka. Det vore dumt. Mest eftersom jag hade tänkt lyckas gå ner ett par tre fyra kilo innan jul och saffransskorpor stavas väl ändå aldrig som GI, diet, mager eller light eller något annat avsmalnande ord, eller?

Receptet är ifrån Leilas jul fast från något annat år.

Spana in det här. (Gott, GottiGott, Gott)

Gotland

En tid på ön.. Dags för rapport..

Jag vet inte vad jag ska skriva, så jag försöker låta bilderna tala för sig själva. Vad säger dom er? Att Alfons är sötare än socker?

Den här bilden då, vad säger den? Att vi haft fullt sjå med att stycka en halv fjällko, som egentligen var en tjur på cirka två år? Fast fortfarande av sorten Fjällko. Säger den här bilden er att vi (läs mor och far) har en frys fullproppad med kött, däribland 30 (trettio!!) kilo fjällkofärs? Trettio kilo som Jesper har styckat med hjälp av Sven. Trettio kilo som Emil har kört igenom köttkvarnen och sedan samma trettio kilo nötfärs som jag ikväll har packeterat i påsar. Det blev en hel del påsar kan jag berätta. Mamma och pappa har varit med i hela processen och bistått med allt möjligt. Vilket samarbete! En stund där kände jag en samhörighet med Emil i lönneberga, eller Ida kanske. Det var jättehäftigt. Så nu väntar jag med iver efter att Jocke ska skola om sig och skaffa gård.

Säger bilderna förresten även att min superdiet inte går så himla super här? Säger dom att jag ätit spagetti idag? Inte mycket men ändock, vanlig spagetti. Inte ens fullkorn. Säger bilderna att jag ätit lussebulle som jag bakat imorse?

Jag hoppas att bilderna åtminstonde säger att vi har det bra, att tiden bara går för fort för att vara nyttigt och att Alfons kan säga macka. Även om det snarare låter som kacka.

Vardagsmat

Morrn Morrn!

Nu är Jocke tillbaka på sitt jobb. Det innebär att det blivit vanlig vardag igen. Väldigt skumt känns det, här han man umgåtts ganska konstant i fem veckor och nu är det helt plötsligt ingen som svarar när jag bubblar på om ditten och datten. Underligt.

Idag har jag och Alfons ätit havregryns gröt. Premiär för Alfons. Riktig gröt, gjord från gryn och inte pulver. Järnvärdet ska visst vara lite lågt i vanlig gröt så idag ska vi köpa hem tunnpaltbröd som ska smulas och kokas med grynen i framtiden. Visst, det är jättesmidigt med dessa pulvergrötar för de små, men personligen tycker jag det känns roligare att ge honom något jag nästan gjort helt själv. Det ska vara lite bassligt helt enkelt. :)

Apropå det så gjorde jag en omgång barnmat igår igen. Nu skippar jag saltet i maten så kan Alfons käka det också. (Eller, ska jag vara helt ärlig så tar jag i salt. Bara mycket mindre. Jag är ingen ängel, men jag tror inte det är så himla farligt med salt. Ja, jag vet inte hur de gjorde förr men jag tvivlar på att det var avancerat att göra barnmat. Men som sagt, jag vet inte, jag kan ha fel). Igår blev det söndagsstek på gris, morötter, lök och rotselleri med kokt potatis. Kvällsmat och matlådor till hela familjen och sen mixade jag ihop resterna till frysen för framtida måltider åt Alfons. Nu med lite bitar. Han är ju strax åtta månader (fast tänderna lyser med sin frånvaro).


(Ekonomisidan med att laga egen mat: Låt säga att jag lagade mat för tja, 150 kronor, och då tar jag ändå i väldigt hårt. Den blev det vuxenmat för fyra och barnmat för 10. Om vi köpt barnmatsburkar så hade bara dom blivit 100 kronor och då innebär det att jag och Jocke käkat mat två gånger var för 50 spänn. Det kan väl ändå inte vara dumt).

Och så smakar det så gott!

Mitt barn

Mitt barn..
Som nu slumrar lite osäkert i sin egen säng. Underbara Alfons. Med huvudet högt uppe i ena hörnet och ansiktet snusandes på spjälskyddet. Det får inte vara för mycket luft runt omkring tydligen.

Jag bakar Brysselkex och tänker på pappa. Det är ju "hans kakor", iallafall vad jag minns. Jag har för mig att han han gillade dom så mycket att jag till slut inte behövde något recept att följa för allt fanns i knoppen. Men mitt minne är inte vad det brukade vara. Nu får jag följa receptet.