Nytt klipp!!

Ni missar väl inte Alfons dansanta gång som nu finns att se här ovan?! Ett klipp där han visar flera av sina fantastiska "moves".

Dagen

Minus 10 grader och snöfall..
Vad gör man då? Vilken tur att lilleman faktiskt fick ett sådant fordon i julklapp.

Idag har Alfons åkt pulka för första gången i sitt liv. Jag tror att han fann det hela helt ok. Varken bu eller bä hördes från hans håll. Däremot hördes lite nynnande då och då. Det tolkade iallafall jag som ett helt okej tecken.

Julen i bilder

Ungefär så här firades julen.

Julfriden fortsätter. JULGODIS

Är det bara jag som gillar årets julkalender förresten? Jättesöt och fyndig med trevliga sånger och underbara karaktärer. Det enda jag sörjer är att Anna Flabet bara var med i några avsnitt. På tok för några tycker jag.

Annars sitter jag här helt allena. Ingen liten kotte som leker, snubblar och vill kakka (smaka, äta osv.) För han är nämligen hos farmor och farfar idag. Jag ska jobba! :) För det är jag superglad, jag har stora förhoppningar på att det kommer bli mycket att göra. Och då är det superkul att jobba. Fast nu kom jag på en eventuell smolkning i bägaren. Tänk om jag typ får stå i kassan. Då blir det nog mindre kul men säkert väldigt roligt ändå. Det bästa är att stå på board. Det är där man gör alla burgare för er som inte vet. Där jag stått mest hela tiden, ett tag där var jag ju ruggigt trött på att stå där men nu, Nu är det underbart roligt igen.

Igår gjorde jag knäck. Wienernougat och knäck. Plus att jag nästan gjorde klart mozartkulorna och konfektrullarna. Det tog sin lilla tid, men det var skoj. Lite vit choklad ringlad ovanpå så e de klartt!

Hela dagen igår var jag och Alfons på kupolen. Handlade så jag storknade, nästan. Så när vi skulle gå till Jockes jobb lagom till han slutade för att lifta med honom hem så var det så fullt med kassar och prylar att det knappt gick. Kände mig som en baglady ungefär. En väldigt frusen baglady. (Note to self, skaffa ullsulor till skorna.)

Sådärja, nu har vi alla fått en update på min härliga julefrid. Nu ska här duschas och sen ska jag ladda upp för jobbet.

God fortsättning!

Stegrekord och juleFrid.

Nu tar jag Jul.

Nu stressvägrar jag. Vi har småstädat allihop här hemma idag. Jag vet inte om jag kan tycka att Alfons ideer är så himla smarta men jag får väl lita på att han vet. Det ligger leksaker överallt. Precis som han vill ha det får vi anta.

Just ja, den stora nyheten för idag.. 20 små stapplande steg! Rekord minsann. Men det var bara just då det, nu har han återgått till sina två tre åt gången. Stora grabben!

Nu ska jag fortsätta i godisbaket en stund. Sen blir det film. Terminator 4 och eftersom jag bestämt mig för julefrid så tänker jag minsann ta ett glas julmust och knapra några chips.

Fridens!

Julestress

Idag ska jag skeppa iväg ett paket till min kära gutniska ö. Ja, paketet är såklart till familjemedlemmar och inte till själva ön.

Jag känner mig stressad. Jag tror det är därför min skalle inte fungerar som den ska. Glömmer saker. Får mig att känna mig som i en bubbla eller något. Som att vara gravid ungefär. I en dimma. Man är där och man hör en massa. Men man får anstränga sig rejält för att verkligen Ta In vad som händer och sker. Nu i det här fallet beror det inte på graviditet utan snarare stress. Jag förstår inte hur jag ska hinna allt.
Men i och med att jag nu får iväg paketet till ön så tror jag att det lättar lite. Det är ändå en grej jag kan bocka av på min TO DO-lista.

Hur gör alla andra mammor där ute? Hur hinner ni allt?
Städa, laga mat, byta lakan, köpa julklappar, slå in julklappar, byta gardiner, pynta, göra julgodis och/eller all julmat? Detta samtidigt som ni hinner jobba en himla massa och ändå vara fantastiska mammor till era gullungar?
Skicka julkort, ringa försäkringskassor, köpa frimärken, se till att allt händer, byta blöjor, röja ur skåp, garderober, skrubbar. Tvätta mattor, gardiner, dukar, handdukar. Torka det förbaskade golvet under lillemans matplats vareviga gång han ätit. Dammsuga! Damma....
Det kanske inte är så konstigt att jag aldrig orkar gå hemifrån för att ta hand om mig själv en stund. Bara vara mig själv. När dagen är slut, vilket den är när Alfons kommit till ro, så ska jag ännu lyckas fixa några saker till.
Det kanske låter som om jag är en pedantliknande filur. Jag önskar jag kunde vara det. Jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill ha det hyffsat rent, men det går inte. Dammråttorna jagar varandra här hemma. Skrubben går inte att gå in i längre, skit från golv till tak.
I forna dagar så skulle jag minsann storstäda hela hemmet till jul. Jag tyckte till och med att det var kul. Att få ordning på allt. Att känna att allt var rent och fint och sorterat. Det finns inte på kartan (för att plagiera chefen lite) att en storstädning skulle hinnas med här inte.

Jag har alltså blivit tvungen att skära ner på alla mina vanliga julenöjen och känner att jag fortfarande inte hinner någonting. Varför måste jag kompromissa bort allt roligt för?!

Överraskningen var..

en heldag med mycket skratt och motion!!

Igår lurade Jessika iväg mig på en "hemlig resa" till mig enorma glädje. Hon kom och hämtade mig vid halv åtta och inatt klockan ett ungefär var vi hemma igen. Mot storstan. En heldag. En hel dag som vi spenderade i så många affärer vi bara kunde hinna med. Ändå kändes det som vi inte lyckats köpa något alls nästan på hela dagen. Vi var på ikea, på outlets, i centrala stockholm och slutligen på kista galleria. Pust. Jag har ingen aning hur många affärer vi averkade men roligt var det. Jag lyckades till och med hitta en tröja eller två till mig själv. Annars verkar det som att det mesta blev till Alfons. Klockan 22 stängde dom gallerian så då var det bara att åka hem igen.

I snöoväder. Det var inte så goda utsikter vi hade, men Jessika är ju en strålande bilförare så jag kom hem hel. Och väldigt glad och jag hoppas hårt på att hon måste åka och byta något eller kanske köpa nåt nytt för jag vill åka igen. Fast kanske det vore bra om jag hann jobba ihop lite mer kosing först.. hehe..

Idag snöar det vidare lite vackert sådär, måste skaffa en pulka så Alfons och jag kan ut och åka. Eller jag menar, Alfons åker och jag drar. :)

Ursäkta röran.

Jag försökte bygga om och nu är allt åt skogen..

Här på bloggen alltså. Nu har jag suttit i nån timme sådär och försökt få till något som ser hyffsat ut, tyckte jag behövde en lite juligare blogg. Men det gick ju som synes inte så bra och nu orkar jag inte sitta med det här längre.

Så, ursäkta röran..

Julespa.

Idag har jag varit hemma och kurerat mig. Från svidet bakom näsan och halsontet. Jag kan inte påstå att det har hjälp så enormt mycket då jag ännu lider av samma symtom som i morse.
Egentligen skulle jag nämligen hem till svärmor och göra leverpastej. Från grunden. Riktig leverpastej. Utan karlar. Bara kvinnor.
Jag hoppas jag är frisk till nästa gång :) .

Jag har softat på soffan, vi såg de sista två avsnitten av Varuhuset säsong 4 när Alfons vilade middag så nu längtar jag efter säsong 5. Vi får se om tomten kommer med nåt liknande i julklapp kanske.
Joachim har ganska nyligen gått hem till en vän för lite ölande. Alfons kollar på Bilar och jag bloggar. Egentligen borde jag sticka på kalenderstickningen men när man ligger en sisådär 4 dagar efter så känns det inte så roligt längre. Det blir så stort, svåröverkomligt många maskor som ska stickas. Då tappar iallafall jag orken och sugen. Så jag har börjat fundera på ett nytt virkprojekt istället, som om jag behövde ett till.

Tjing..

Nya klipp

Ni har väl inte missat det nya klippet på Lilleman?

Spana och le här uppe.. :)

Strumplösa barn blir mobbade.

Jag är ännu jävligt sur. Igår på öppna förskolan var där en mamma som inte kunde hålla näsan torr eller hur man säger.

Vi kom dit vid niotiden. Vid lunchtid kunde hon inte hålla sig längre utan var tvungen att säga att Alfons minsann inte haft en strumpa på sen kvart över 9!! Hör och häpna! inte sedan KVART ÖVER NIO!!
Vad i hela friden ville hon säga med detta? Hon känner inte mig, jag känner inte henne. Vi bara råkade vara där samtidigt. Menar hon att jag är en dålig mamma som inte kan hålla strumporna på mitt barn? Kommer Alfons få hemska följdsjukdomar? Rent av tappa den strumplösa foten??!!!
Jag blir så störd i kropp och själ av att inte veta vad hon menade med att berätta att hon hållit koll på att han varit strumplös si och så länge. Om han nu skulle bli sjuk utav detta så borde hon kanske sagt något tidigare, eller? För inte ska man väl bara sitta vid sidan av och se på när något barn far så brutalt illa?

Någon som fattar mer än jag?!!

Måste bara berätta också, för att rättfärdiga mig lite grann.
Hon hade ingen koll.
1. Alfons hade sina strumpor på praktiskt taget hela tiden. :) (in your face, dumma kossa!)
2. Hennes unge (förlåt mig lilla barn att du får ut av vad din mamma är en dum kossa, det kan inte du hjälpa alls. Förlåt.) bara drog tag i Alfons arm och släpade honom i nästan en meter innan jag hann fram för att ta honom därifrån. Får man göra så, va?!

Nu skall jag bli en from och öm moder igen och blaska av mitt ansikte i iskallt vatten i hopp om att skallvärken går över.
Tjing..

Kommentarssvar..

när ska manmmen börja på dagis?? =)
Jag vet inte faktiskt. Det är nog hög tid för oss att ringa och kolla hur allt går till. Sen beror det väl på hur snabbt man får plats.


Jävlar i min lilla låda, det ser ordentligt smarrigt ut!Jag har checkat av pepperkakshus, lussebullar och knäck från min lista så nu är det snickers och rocky road kvar :D
Men åååh, snickers o rocky road låter som något jag själv vill göra.. Tror dock att jag redan har mer än tillräckligt med saker att göra.. Bäst du skickar smakprov hit ;) hehe..

Gottinorra till Jul!!

Wienernougat Biskvie (recept från tidning) Fudge

Godis till Jul!

Japp, gott folk. Idag sker det.

Idag börjar det stora gottandet! :) Eller jag ska börja göra JulGottinorra helt enkelt. Sitter och letar efter ett recept på wienernougat som jag sett någonstans. Synd att jag inte minns var. Har dock för mig att det var så enkelt som choklad, nougat och flagad mandel bara så i värsta fall får jag väl chansa.
Jag älskar att göra goda saker! Så mycket att jag en stund för några dagar sen kom på att jag borde bli sockerbagare. Efter lite googlande kom jag sen på att titeln sockerbagare i princip inte längre finns men däremot konditor. Vidare visade undersökningen att utbildning fanns i göteborg på heltid. Tror att jag helt enkelt får lägga den önskan på hyllan.

Nåväl, idag ska jag skapa godaste gottet på länge har jag bestämt. Magi i köket.

Tjing..

Lite bilder

Lite kalas

Stora 1åringen äter tårta nästan helt själv.

Att posera i finkläder är tröttsamt, så tröttsamt att man somnar sittandes precis där man är..

Besök och traderafynd

Hej Hej, nu ska här bloggas gott folk. Jag har nämligen fått hård kritik över att jag slutat blogga.
Eller hård och hård..
Det nämndes lite i förbifarten sådär. (Han verkade inte ens överdrivet upprörd.) Magnus var nämligen här på fika idag. Förmiddagsfika, fast jag tror att taxen Casper, hans goa voffe fick mer fika än husse.

För Casper blev självklart tokig i allt garn bakom soffan (men vem kan klandra honom?!). Plus att han blev kär i Alfons nallar och blev på befruktningshumör. Eller så försökte han få oss alla att förstå att han minsann är kungen på täppan. För att vi skulle slippa små taxbebisar om en tid så fick Magnus muta med kakor mest hela tiden.

Det var ruggigt trevligt med lite fikabesök, i vilket fall. Jag borde bjuda på kaffi (eller lakritste) oftare.

Efter att jag tackat herrarna adjö för denna gång blev det lunch, korv o potatis. Riktig gourmetföda minsann. Det tyckte Alfons iallafall. Eftermiddagspromenaden gick till mitt traderafynd, en bok med titeln MIN STORA HOBBY VIRKA OCH STICKA. Jag lyckades nämligen buda hem från en säljare i grannkvarteret. Det ni!
Eftersom buden gick upp ända till en krona och att jag nu slapp frakten gör det hela till ett fantastiskt fynd, inte sant.
Sen traskade vi vidare i gråvädret, Alfons och jag. Med Jessica i luren gick en timme väldans kvickt. Jag borde ha henne med mig på varje promenad. Gudars vad lätt det skulle gå då..

alltså 1 år!!!!!

Ungefär nu klockan 18.00 kommer sköterskorna för att lägga (ta?) en CTG kurva på mig. Vad skönt tänker jag, jag har äntligen kommit till ro i sängen och börjar koppla av. Smärtan finns där men nu ligger jag still så den får mig inte att vilja dö på en gång sådär ni vet. Plus att jag ska få lugnande besked strax, få höra bebisen lilla hjärta snabbt picka på där inne. Det bästa som finns är att få höra det lilla hjärtat för då vet man att just nu, just nu är allting bra.



Efter en god stund med sladdarna och maskinen som ska göra sin kurva kommer dom tillbaka för att kika tror jag. Jag skriver tror jag för allt är ännu ganska suddigt. Men ungefär så här gick det till. Dom blir fler och fler inne i vårt lilla rum. Jocke har åkt hem för natten. De drar för gardinerna runt min säng. Jag antar att de pratar om att det inte ser så bra ut men att den lille kanske bara sover. Men för säkerhets skull ska jag få kateter och en sån dära slang i handen för framtida eventuell medicin.



18.30 ungefär ringer jag Joachim i panik, för nu ska jag upp på förlossningen och vi ska kanske bli föräldrar strax. Joachim svarar inte. Inte på mobilen och på hemtelefonen är det upptaget. Jag åker säng genom hela huset med mobilen i högsta hugg och försöker komma fram hemma. När jag tillslut får svar börjar jag gråta men jag antar att jag får fram att han måste komma in och att det antagligen kommer hända nu.





Kvart i lägger vi på och läkaren tar beslutet att vi inte kan vänta. Bebisen måste ut nu.





Upp på operationsbordet. Jag vet att några pratar om något som jag tänkte att jag skulle minnas, det var nåt speciellt. Men jag kan bara inte få fram vad det var. Suck. Sen somnar jag.





19.10 föddes Alfons. 51 cm lång och 4752 gram tung. Varken jag eller Joachim var där när han kom, det sörjer jag. Jag gläds åt att han finns. Att jag finns. Att jag blev inlagd just då och att de kollade kurvan just då. Om inte, så hade läget antagligen varit ett annat. Min moderkaka hade börjat lossna. Då kan det gå fort. Åt fel håll. Åt katastrofala håll om jag förstått allt rätt.





När jag började vakna till minns jag att jag tänkte, tänk att jag kunde varit död. Tänk om jag är död. Och ÅH, bebisen! Hur är det med bebisen? Igenom dimman pratade någon med mig, sa att jag hade fått en son och att Joachim var hos honom nu och att jag skule få åka till dom så fort jag vaknat. Så hårt har jag aldrig kämpat förr, som då, när jag försökte vara vaken så att jag skulle få åka till dom.


Minns att klockan var vid 21snåret när jag orkade få upp ögonen tillräckligt. Väntan var lång. Vid 22 åkte vi iväg.


Ner till Neonatal där min familj var. Jocke mötte oss i korridoren någonstans och jag bara visste exakt var vi skulle. Konstigt, för jag tänkte att så ska vi svänga ditåt, och så svängde vi ditåt. Och där nere i hörnet, där är han. Vårt lilla pyre! Och där nere i hörnet låg han, prinsen.


Jocke var tagen, Alfons var arg. Låg med Cpap och en mössa som höll fast slangen. Jag undrade hur han såg ut egentligen, utan prylar.

Idag är Alfons 1 år! Stora stora underbara pojke, som just nu ligger och feberslumrar innne på sängen. Vi fick nämligen svinisvaccin igår, han och jag. Om Alfons mår som jag förstår jag att han sover. Fast han mår nog snäppet sämre antar jag, jag sitter ju trots allt här. Även om kroppen gör ont. Inte som för ett år sen, den här smärtan är mer bedövande och påminner mig mer om den allmänna känslan av att vara gravid. Att aldrig få sträcka ut sig gör ont. Så känns det idag. Hehe.. Nog om smärtdefintion och mer kaffi åt mamma Sara.

Grattis!

Tjing tjing..

1 år!!!

Aldeles nyss, för ett år sen exakt blev jag inskriven på BB i falun. För observation och eventuell igångsättning följande dag.
Jag vill minnas att jag höll på att dö av smärtor så fort jag skulle röra mig det minsta lilla. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag trodde jag skulle dö av ont alltså.
Skulle jag gå tog det flera minuter att komma upp ur sittande position. Och när jag skulle lägga mig ner att vila på min tilldelade BBsäng gick det inte alls bra. Den var för hög. Jag hade behövt göra ett småskutt för att få upp ändan men det kunde jag ju som sagt inte. Skutta alltså.
Därmed fick jag halvsitta på kanten och APADÖ när jag skulle lyckas vrida kroppen lite grann så att jag kunde få ner armen och sidan och sedan resten av kroppen i sängen. APADÖ säger jag!! och menar verkligen det. Tänk er en sengångare som blivit överkörd av en ganska lätt bil. Jag menar, bilen är lätt, man dör inte men hela kroppen blir mosad, mör. Samtidigt som man vill göra rörelsen lite snabbare för att tillslut få smärtan att gå över så kan man inte röra sig snabbare för då kan någon lika gärna skjuta en i skallen på en gång.
Hoppas ni får en liten bild av hur ont jag hade. Denna dag för ett år sen.

Julebakar

Lussebullar och pepparkaksmuffins bakas det här idag. Glutenfria muffins till och med. Hoppas nu bara att inte Hannah är intolerant mot några andra ingredienser. På fredag har Alfons nämligen bjudit in sina polare Leo och Lova. Då är det bara för oss mammor att hänga på vet ni. Jag bakar och Alfons smakar.
-Gkaka, säger han och pekar mot spisen där muffins och bullar finns. Det börjar nog bli dax för mig att göra lunch eller vad säger ni? Man ska inte äta sig mätt på kakor.