Nytt klipp!!

Ni missar väl inte Alfons dansanta gång som nu finns att se här ovan?! Ett klipp där han visar flera av sina fantastiska "moves".

Dagen

Minus 10 grader och snöfall..
Vad gör man då? Vilken tur att lilleman faktiskt fick ett sådant fordon i julklapp.

Idag har Alfons åkt pulka för första gången i sitt liv. Jag tror att han fann det hela helt ok. Varken bu eller bä hördes från hans håll. Däremot hördes lite nynnande då och då. Det tolkade iallafall jag som ett helt okej tecken.

Julen i bilder

Ungefär så här firades julen.

Julfriden fortsätter. JULGODIS

Är det bara jag som gillar årets julkalender förresten? Jättesöt och fyndig med trevliga sånger och underbara karaktärer. Det enda jag sörjer är att Anna Flabet bara var med i några avsnitt. På tok för några tycker jag.

Annars sitter jag här helt allena. Ingen liten kotte som leker, snubblar och vill kakka (smaka, äta osv.) För han är nämligen hos farmor och farfar idag. Jag ska jobba! :) För det är jag superglad, jag har stora förhoppningar på att det kommer bli mycket att göra. Och då är det superkul att jobba. Fast nu kom jag på en eventuell smolkning i bägaren. Tänk om jag typ får stå i kassan. Då blir det nog mindre kul men säkert väldigt roligt ändå. Det bästa är att stå på board. Det är där man gör alla burgare för er som inte vet. Där jag stått mest hela tiden, ett tag där var jag ju ruggigt trött på att stå där men nu, Nu är det underbart roligt igen.

Igår gjorde jag knäck. Wienernougat och knäck. Plus att jag nästan gjorde klart mozartkulorna och konfektrullarna. Det tog sin lilla tid, men det var skoj. Lite vit choklad ringlad ovanpå så e de klartt!

Hela dagen igår var jag och Alfons på kupolen. Handlade så jag storknade, nästan. Så när vi skulle gå till Jockes jobb lagom till han slutade för att lifta med honom hem så var det så fullt med kassar och prylar att det knappt gick. Kände mig som en baglady ungefär. En väldigt frusen baglady. (Note to self, skaffa ullsulor till skorna.)

Sådärja, nu har vi alla fått en update på min härliga julefrid. Nu ska här duschas och sen ska jag ladda upp för jobbet.

God fortsättning!

Stegrekord och juleFrid.

Nu tar jag Jul.

Nu stressvägrar jag. Vi har småstädat allihop här hemma idag. Jag vet inte om jag kan tycka att Alfons ideer är så himla smarta men jag får väl lita på att han vet. Det ligger leksaker överallt. Precis som han vill ha det får vi anta.

Just ja, den stora nyheten för idag.. 20 små stapplande steg! Rekord minsann. Men det var bara just då det, nu har han återgått till sina två tre åt gången. Stora grabben!

Nu ska jag fortsätta i godisbaket en stund. Sen blir det film. Terminator 4 och eftersom jag bestämt mig för julefrid så tänker jag minsann ta ett glas julmust och knapra några chips.

Fridens!

Julestress

Idag ska jag skeppa iväg ett paket till min kära gutniska ö. Ja, paketet är såklart till familjemedlemmar och inte till själva ön.

Jag känner mig stressad. Jag tror det är därför min skalle inte fungerar som den ska. Glömmer saker. Får mig att känna mig som i en bubbla eller något. Som att vara gravid ungefär. I en dimma. Man är där och man hör en massa. Men man får anstränga sig rejält för att verkligen Ta In vad som händer och sker. Nu i det här fallet beror det inte på graviditet utan snarare stress. Jag förstår inte hur jag ska hinna allt.
Men i och med att jag nu får iväg paketet till ön så tror jag att det lättar lite. Det är ändå en grej jag kan bocka av på min TO DO-lista.

Hur gör alla andra mammor där ute? Hur hinner ni allt?
Städa, laga mat, byta lakan, köpa julklappar, slå in julklappar, byta gardiner, pynta, göra julgodis och/eller all julmat? Detta samtidigt som ni hinner jobba en himla massa och ändå vara fantastiska mammor till era gullungar?
Skicka julkort, ringa försäkringskassor, köpa frimärken, se till att allt händer, byta blöjor, röja ur skåp, garderober, skrubbar. Tvätta mattor, gardiner, dukar, handdukar. Torka det förbaskade golvet under lillemans matplats vareviga gång han ätit. Dammsuga! Damma....
Det kanske inte är så konstigt att jag aldrig orkar gå hemifrån för att ta hand om mig själv en stund. Bara vara mig själv. När dagen är slut, vilket den är när Alfons kommit till ro, så ska jag ännu lyckas fixa några saker till.
Det kanske låter som om jag är en pedantliknande filur. Jag önskar jag kunde vara det. Jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill ha det hyffsat rent, men det går inte. Dammråttorna jagar varandra här hemma. Skrubben går inte att gå in i längre, skit från golv till tak.
I forna dagar så skulle jag minsann storstäda hela hemmet till jul. Jag tyckte till och med att det var kul. Att få ordning på allt. Att känna att allt var rent och fint och sorterat. Det finns inte på kartan (för att plagiera chefen lite) att en storstädning skulle hinnas med här inte.

Jag har alltså blivit tvungen att skära ner på alla mina vanliga julenöjen och känner att jag fortfarande inte hinner någonting. Varför måste jag kompromissa bort allt roligt för?!

Överraskningen var..

en heldag med mycket skratt och motion!!

Igår lurade Jessika iväg mig på en "hemlig resa" till mig enorma glädje. Hon kom och hämtade mig vid halv åtta och inatt klockan ett ungefär var vi hemma igen. Mot storstan. En heldag. En hel dag som vi spenderade i så många affärer vi bara kunde hinna med. Ändå kändes det som vi inte lyckats köpa något alls nästan på hela dagen. Vi var på ikea, på outlets, i centrala stockholm och slutligen på kista galleria. Pust. Jag har ingen aning hur många affärer vi averkade men roligt var det. Jag lyckades till och med hitta en tröja eller två till mig själv. Annars verkar det som att det mesta blev till Alfons. Klockan 22 stängde dom gallerian så då var det bara att åka hem igen.

I snöoväder. Det var inte så goda utsikter vi hade, men Jessika är ju en strålande bilförare så jag kom hem hel. Och väldigt glad och jag hoppas hårt på att hon måste åka och byta något eller kanske köpa nåt nytt för jag vill åka igen. Fast kanske det vore bra om jag hann jobba ihop lite mer kosing först.. hehe..

Idag snöar det vidare lite vackert sådär, måste skaffa en pulka så Alfons och jag kan ut och åka. Eller jag menar, Alfons åker och jag drar. :)

Ursäkta röran.

Jag försökte bygga om och nu är allt åt skogen..

Här på bloggen alltså. Nu har jag suttit i nån timme sådär och försökt få till något som ser hyffsat ut, tyckte jag behövde en lite juligare blogg. Men det gick ju som synes inte så bra och nu orkar jag inte sitta med det här längre.

Så, ursäkta röran..

Julespa.

Idag har jag varit hemma och kurerat mig. Från svidet bakom näsan och halsontet. Jag kan inte påstå att det har hjälp så enormt mycket då jag ännu lider av samma symtom som i morse.
Egentligen skulle jag nämligen hem till svärmor och göra leverpastej. Från grunden. Riktig leverpastej. Utan karlar. Bara kvinnor.
Jag hoppas jag är frisk till nästa gång :) .

Jag har softat på soffan, vi såg de sista två avsnitten av Varuhuset säsong 4 när Alfons vilade middag så nu längtar jag efter säsong 5. Vi får se om tomten kommer med nåt liknande i julklapp kanske.
Joachim har ganska nyligen gått hem till en vän för lite ölande. Alfons kollar på Bilar och jag bloggar. Egentligen borde jag sticka på kalenderstickningen men när man ligger en sisådär 4 dagar efter så känns det inte så roligt längre. Det blir så stort, svåröverkomligt många maskor som ska stickas. Då tappar iallafall jag orken och sugen. Så jag har börjat fundera på ett nytt virkprojekt istället, som om jag behövde ett till.

Tjing..

Nya klipp

Ni har väl inte missat det nya klippet på Lilleman?

Spana och le här uppe.. :)

Strumplösa barn blir mobbade.

Jag är ännu jävligt sur. Igår på öppna förskolan var där en mamma som inte kunde hålla näsan torr eller hur man säger.

Vi kom dit vid niotiden. Vid lunchtid kunde hon inte hålla sig längre utan var tvungen att säga att Alfons minsann inte haft en strumpa på sen kvart över 9!! Hör och häpna! inte sedan KVART ÖVER NIO!!
Vad i hela friden ville hon säga med detta? Hon känner inte mig, jag känner inte henne. Vi bara råkade vara där samtidigt. Menar hon att jag är en dålig mamma som inte kan hålla strumporna på mitt barn? Kommer Alfons få hemska följdsjukdomar? Rent av tappa den strumplösa foten??!!!
Jag blir så störd i kropp och själ av att inte veta vad hon menade med att berätta att hon hållit koll på att han varit strumplös si och så länge. Om han nu skulle bli sjuk utav detta så borde hon kanske sagt något tidigare, eller? För inte ska man väl bara sitta vid sidan av och se på när något barn far så brutalt illa?

Någon som fattar mer än jag?!!

Måste bara berätta också, för att rättfärdiga mig lite grann.
Hon hade ingen koll.
1. Alfons hade sina strumpor på praktiskt taget hela tiden. :) (in your face, dumma kossa!)
2. Hennes unge (förlåt mig lilla barn att du får ut av vad din mamma är en dum kossa, det kan inte du hjälpa alls. Förlåt.) bara drog tag i Alfons arm och släpade honom i nästan en meter innan jag hann fram för att ta honom därifrån. Får man göra så, va?!

Nu skall jag bli en from och öm moder igen och blaska av mitt ansikte i iskallt vatten i hopp om att skallvärken går över.
Tjing..

Kommentarssvar..

när ska manmmen börja på dagis?? =)
Jag vet inte faktiskt. Det är nog hög tid för oss att ringa och kolla hur allt går till. Sen beror det väl på hur snabbt man får plats.


Jävlar i min lilla låda, det ser ordentligt smarrigt ut!Jag har checkat av pepperkakshus, lussebullar och knäck från min lista så nu är det snickers och rocky road kvar :D
Men åååh, snickers o rocky road låter som något jag själv vill göra.. Tror dock att jag redan har mer än tillräckligt med saker att göra.. Bäst du skickar smakprov hit ;) hehe..

Gottinorra till Jul!!

Wienernougat Biskvie (recept från tidning) Fudge

Godis till Jul!

Japp, gott folk. Idag sker det.

Idag börjar det stora gottandet! :) Eller jag ska börja göra JulGottinorra helt enkelt. Sitter och letar efter ett recept på wienernougat som jag sett någonstans. Synd att jag inte minns var. Har dock för mig att det var så enkelt som choklad, nougat och flagad mandel bara så i värsta fall får jag väl chansa.
Jag älskar att göra goda saker! Så mycket att jag en stund för några dagar sen kom på att jag borde bli sockerbagare. Efter lite googlande kom jag sen på att titeln sockerbagare i princip inte längre finns men däremot konditor. Vidare visade undersökningen att utbildning fanns i göteborg på heltid. Tror att jag helt enkelt får lägga den önskan på hyllan.

Nåväl, idag ska jag skapa godaste gottet på länge har jag bestämt. Magi i köket.

Tjing..

Lite bilder

Lite kalas

Stora 1åringen äter tårta nästan helt själv.

Att posera i finkläder är tröttsamt, så tröttsamt att man somnar sittandes precis där man är..

Besök och traderafynd

Hej Hej, nu ska här bloggas gott folk. Jag har nämligen fått hård kritik över att jag slutat blogga.
Eller hård och hård..
Det nämndes lite i förbifarten sådär. (Han verkade inte ens överdrivet upprörd.) Magnus var nämligen här på fika idag. Förmiddagsfika, fast jag tror att taxen Casper, hans goa voffe fick mer fika än husse.

För Casper blev självklart tokig i allt garn bakom soffan (men vem kan klandra honom?!). Plus att han blev kär i Alfons nallar och blev på befruktningshumör. Eller så försökte han få oss alla att förstå att han minsann är kungen på täppan. För att vi skulle slippa små taxbebisar om en tid så fick Magnus muta med kakor mest hela tiden.

Det var ruggigt trevligt med lite fikabesök, i vilket fall. Jag borde bjuda på kaffi (eller lakritste) oftare.

Efter att jag tackat herrarna adjö för denna gång blev det lunch, korv o potatis. Riktig gourmetföda minsann. Det tyckte Alfons iallafall. Eftermiddagspromenaden gick till mitt traderafynd, en bok med titeln MIN STORA HOBBY VIRKA OCH STICKA. Jag lyckades nämligen buda hem från en säljare i grannkvarteret. Det ni!
Eftersom buden gick upp ända till en krona och att jag nu slapp frakten gör det hela till ett fantastiskt fynd, inte sant.
Sen traskade vi vidare i gråvädret, Alfons och jag. Med Jessica i luren gick en timme väldans kvickt. Jag borde ha henne med mig på varje promenad. Gudars vad lätt det skulle gå då..

alltså 1 år!!!!!

Ungefär nu klockan 18.00 kommer sköterskorna för att lägga (ta?) en CTG kurva på mig. Vad skönt tänker jag, jag har äntligen kommit till ro i sängen och börjar koppla av. Smärtan finns där men nu ligger jag still så den får mig inte att vilja dö på en gång sådär ni vet. Plus att jag ska få lugnande besked strax, få höra bebisen lilla hjärta snabbt picka på där inne. Det bästa som finns är att få höra det lilla hjärtat för då vet man att just nu, just nu är allting bra.



Efter en god stund med sladdarna och maskinen som ska göra sin kurva kommer dom tillbaka för att kika tror jag. Jag skriver tror jag för allt är ännu ganska suddigt. Men ungefär så här gick det till. Dom blir fler och fler inne i vårt lilla rum. Jocke har åkt hem för natten. De drar för gardinerna runt min säng. Jag antar att de pratar om att det inte ser så bra ut men att den lille kanske bara sover. Men för säkerhets skull ska jag få kateter och en sån dära slang i handen för framtida eventuell medicin.



18.30 ungefär ringer jag Joachim i panik, för nu ska jag upp på förlossningen och vi ska kanske bli föräldrar strax. Joachim svarar inte. Inte på mobilen och på hemtelefonen är det upptaget. Jag åker säng genom hela huset med mobilen i högsta hugg och försöker komma fram hemma. När jag tillslut får svar börjar jag gråta men jag antar att jag får fram att han måste komma in och att det antagligen kommer hända nu.





Kvart i lägger vi på och läkaren tar beslutet att vi inte kan vänta. Bebisen måste ut nu.





Upp på operationsbordet. Jag vet att några pratar om något som jag tänkte att jag skulle minnas, det var nåt speciellt. Men jag kan bara inte få fram vad det var. Suck. Sen somnar jag.





19.10 föddes Alfons. 51 cm lång och 4752 gram tung. Varken jag eller Joachim var där när han kom, det sörjer jag. Jag gläds åt att han finns. Att jag finns. Att jag blev inlagd just då och att de kollade kurvan just då. Om inte, så hade läget antagligen varit ett annat. Min moderkaka hade börjat lossna. Då kan det gå fort. Åt fel håll. Åt katastrofala håll om jag förstått allt rätt.





När jag började vakna till minns jag att jag tänkte, tänk att jag kunde varit död. Tänk om jag är död. Och ÅH, bebisen! Hur är det med bebisen? Igenom dimman pratade någon med mig, sa att jag hade fått en son och att Joachim var hos honom nu och att jag skule få åka till dom så fort jag vaknat. Så hårt har jag aldrig kämpat förr, som då, när jag försökte vara vaken så att jag skulle få åka till dom.


Minns att klockan var vid 21snåret när jag orkade få upp ögonen tillräckligt. Väntan var lång. Vid 22 åkte vi iväg.


Ner till Neonatal där min familj var. Jocke mötte oss i korridoren någonstans och jag bara visste exakt var vi skulle. Konstigt, för jag tänkte att så ska vi svänga ditåt, och så svängde vi ditåt. Och där nere i hörnet, där är han. Vårt lilla pyre! Och där nere i hörnet låg han, prinsen.


Jocke var tagen, Alfons var arg. Låg med Cpap och en mössa som höll fast slangen. Jag undrade hur han såg ut egentligen, utan prylar.

Idag är Alfons 1 år! Stora stora underbara pojke, som just nu ligger och feberslumrar innne på sängen. Vi fick nämligen svinisvaccin igår, han och jag. Om Alfons mår som jag förstår jag att han sover. Fast han mår nog snäppet sämre antar jag, jag sitter ju trots allt här. Även om kroppen gör ont. Inte som för ett år sen, den här smärtan är mer bedövande och påminner mig mer om den allmänna känslan av att vara gravid. Att aldrig få sträcka ut sig gör ont. Så känns det idag. Hehe.. Nog om smärtdefintion och mer kaffi åt mamma Sara.

Grattis!

Tjing tjing..

1 år!!!

Aldeles nyss, för ett år sen exakt blev jag inskriven på BB i falun. För observation och eventuell igångsättning följande dag.
Jag vill minnas att jag höll på att dö av smärtor så fort jag skulle röra mig det minsta lilla. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag trodde jag skulle dö av ont alltså.
Skulle jag gå tog det flera minuter att komma upp ur sittande position. Och när jag skulle lägga mig ner att vila på min tilldelade BBsäng gick det inte alls bra. Den var för hög. Jag hade behövt göra ett småskutt för att få upp ändan men det kunde jag ju som sagt inte. Skutta alltså.
Därmed fick jag halvsitta på kanten och APADÖ när jag skulle lyckas vrida kroppen lite grann så att jag kunde få ner armen och sidan och sedan resten av kroppen i sängen. APADÖ säger jag!! och menar verkligen det. Tänk er en sengångare som blivit överkörd av en ganska lätt bil. Jag menar, bilen är lätt, man dör inte men hela kroppen blir mosad, mör. Samtidigt som man vill göra rörelsen lite snabbare för att tillslut få smärtan att gå över så kan man inte röra sig snabbare för då kan någon lika gärna skjuta en i skallen på en gång.
Hoppas ni får en liten bild av hur ont jag hade. Denna dag för ett år sen.

Julebakar

Lussebullar och pepparkaksmuffins bakas det här idag. Glutenfria muffins till och med. Hoppas nu bara att inte Hannah är intolerant mot några andra ingredienser. På fredag har Alfons nämligen bjudit in sina polare Leo och Lova. Då är det bara för oss mammor att hänga på vet ni. Jag bakar och Alfons smakar.
-Gkaka, säger han och pekar mot spisen där muffins och bullar finns. Det börjar nog bli dax för mig att göra lunch eller vad säger ni? Man ska inte äta sig mätt på kakor.

Om Alfons själv får välja..

Alfons favorit nummer ett just nu! Lauantai- Lördagskorv! Ätes helst precis som den är. Ty om sådant var fallet att den råkar ligga på en macka vid serveringen åker brödet i golvet & korven i mun.
Han kan till och med säga KÅ. Det ni! :)

jobbat

åh gudars! jag är helt slut.

Kom nyligen hem från jobbet. Det blev full fräs där idag. Nu ska jag och Jocke bara komma på en film vi vill se sen ska vi gotta ner oss i soffan.

:)

Virkar ett hus

Pepparkakshus in the making.. tänkte jag..

Jag fuskar..

Jag har redan tänt vår adventsbelysning. Jag tyckte att vi var värda det. Det har varit för grått och för mörkt och för kallt för att vänta i flera dagar mer än nödvändigt på att få tända allt på 1a advent. Men jag ser i grannarnas fönster att jag är långt ifrån den enda som fuskar. Dessutom, varför ska man vänta med den varma fuzziga känslan som infinner sig när fönsterna är fulla med röda & mustiga gardiner som luktar rent och gott och som förstärker det varma sköna sken som adventsljustakarna ger ifrån sig. Varmt, luddigt, mysigt.

Först tänkte jag att Äh, vad i häcken, dom i vardagsrummet bara. Fast jag kände mig skyldig som attans.
Sen slog det mig, vem kattsingen ska stoppa mig. Vill jag ha julbelysning överallt dagarna Före advent så är det väl bara att tända dom. Vadå fuska?! Man borde egentligen dra fram allt mys lagom till november börjar.
Det är då det är så grått... Grått, grått grååått.. Det är ju därför självmordstatisktiken ökar i november. Vädret är trist och någon har bestämt att man minsann inte får fuska med adventsbelysningen.

Lycklig äro den människa som har adventsljus året om. Tror jag iallafall, jag vet inte hur statistiken ser ut eller om man är kanske rent av är olycklig om man skulle ha adventsljustaken framme hela året. Då infinner sig kanske inte fuzzet?

Imorrn ska jag iväg till mitt värv. Det var tre veckor sen sist så nu längtar jag nästan. Jag har roligt när jag jobbar, det ni. Det trodde man inte naj, men så är de när man varit hemmamamma nästan ett år.

Man saknar kossan, eller är det jag som är kossan som saknar sin ladugård kanske. Jo, jag saknar laggårn. Bara jag får gå ut när jag vill. På grönbete.. Som blir att vara hemma med Alfons alltså, om ni hänger med. För det gör nästan inte jag.

Nattinatt!

Saffransdoftande

skorpor..

Så goda att jag nu var tvungen att gömma dom längst upp & längst bak i skafferiet så att jag inte ska skorpa i mig alla innan någon annan hinner smaka. Det vore dumt. Mest eftersom jag hade tänkt lyckas gå ner ett par tre fyra kilo innan jul och saffransskorpor stavas väl ändå aldrig som GI, diet, mager eller light eller något annat avsmalnande ord, eller?

Receptet är ifrån Leilas jul fast från något annat år.

Spana in det här. (Gott, GottiGott, Gott)

Två tänder & Mjuka päron!

Jag har jagat Alfons med kameran idag. Han har nämligen kämpat hårt med sin ståträning. Dock är min kamera inte snabb alls. Varje gång jag knäpper så hinner Alfons sätta sig. Mycket frustrerande. Men vi hade en väldigt trevlig fruktstund där Alfons fick hålla ett Helt Päron helt själv. Han åt upp allt utom kärnorna som jag fick sno innan han skulle knapra i sig dom också.

Christmas makeover

Nu har jag slagit igång julmusik på spotify, Various Artists – Christmas Hits

Alfons sover..

Dax att ta tag i nästa fönster som behöver lite julefrid över sig..

Dagen i ord

Idag tog Alfons och jag en promenad till garnaffären, där blev jag upplyst! Jag skulle ju köpa alpacka (trots att min bror avrådde mig då man tydligen måste döda laman för att få garnet. Hoppas någon blev mätt på kuppen. I vilket fall,) Gudars!! Vilket gött garn. Jag ser verkligen fram emot att få göra något av det och sedan känna mjukheten mot mig. Jag hoppas lite på en sjal. :)


Sen gick vi hem och började adventspynta. Då jag återigen blev upplyst. Herre min je, det är snart jul. På riktigt! Och Alfons är så stor och glad och busig och alldeles alldeles underbar. Vi hann inte pynta klart, kanske för att vi lekte lite Följa John möter Tittut och vi skrattade väldigt högt båda två. Tänk att han kan tänka ut lite bus aldeles själv.
Då insåg jag att julen snart är här och attans vad lycklig jag är, som har det så bra med min lilla underbara familj.

Vidare har vi möblerat om lite här hemma, så Alfons lekhörna känns lite bättre placerad. Nu fattas bara en liten hylla till alla leksaker, kanske någon fin affish till den tomma väggen och sen ser det nog ganska trevligt ut där.

Åh, vad jag älskar att julpynta.. Allt blir så varmt, mysigt och glittrande. Gjorde saffransskorpor igårkvälls förresten, istället för virkningen, eller innan virkningen ska vi säga. Så nu vill jag ha kaffi och en virkning igen.

Garnfetishist, javisst..

Jag kan inte hjälpa det.. Hjärtat svämmar över..

Jocke är på hockey och Alfons sover. Jag borde sitta i soffan och virka, sörpla kaffi och se något trevligt på tv. Jag har ju massor av virkprojekt redan. Det är bara dumt av mig att sitta här och snurra runt efter fler virkdrömmar. Borde virka klart den grå mormorsrutan som ska bli en liten julgranstrut som Fröken Elsa tipsade om. Eller virka vidare på mitt stora kuddfodral, eller varför inte, sticka lite på tja, vad det nu ska bli, det återstår att se.

Eller börja göra något av dom saker jag har i huvudet som jag tänke ge bort till jul eller midsommar eller nåt i den stilen. Nu har jag dessutom fått dille på att jag ska lyckas göra ett pepparkakshus a la Crochetra så nu behöver jag dessutom gå ner till garnaffären och köpa lite marks och kattens viva garn, plus mina 50 gram Drops Alpacca som behövs till julkalenderstickningen hos Knit2use jag tänkt ge mig på i år. Inte för att ett besök till garnaffären tar emot att göra, tvärtom. Tänk om jag kommer därifrån med på tok för mycket nu igen.. hehe.. Jag har som ingen plats över här hemma längre. För allt garn.

Jag behöver nog snart ett eget rum..

aahh, oooh.. kan man önska sig ett rum i julklapp?

Hur man tar sig ett bad på Gotland.

Man tager vad man haver. Det funkade en liten stund, innan han kom på att han inte kunde sträcka ut benen alls.

En stor dag

Alfons lekte med pappa Jocke, någon slags följa-john möter titt-ut. Verkade vara jätteskoj för alla inblandade.
Sen sa det dunk.

Och Alfons fällde sina första droppar blod.
(Iallafall om man bortser medicinsk blodfällning.)


Det är sannerligen en stor dag idag.

//Stolt Mor

En del i att vara mamma är att längta efter att bli sjuk.

Att få somna när man vill, gå upp när man vill och dessutom somna precis när man vill.. ujuj..

En liten del av mammarollen..

Hehe, vilken vacker insikt jag drabbades av nyss va? Nu måste jag slita tag i den där förgrymmade disken..

tur o oturen

Tänka sig, dom ringde från jobbet för att höra om jag eventuellt kunde tänka mig att ge bort mina timmar i helgen.
Ja! Ropade jag samtidigt som jag skuttade från rum till rum här hemma.
Eller så tänkte jag mig att jag skuttade och tjoade fram ett ja, tack när jag egentligen bara orkade le och säga ja, tack.

Min skalle fortsätter döda mig och jag som lovat Jocke att diska mot att han handlar. Hur ska jag orka?

Mirakelpiller

Nu är vi hemma igen.

Vi hostar. Alfons ståtränar och börjar faktiskt närma sig den lille ängel han normalt brukar vara. :)
Mitt huvud torterar mig, det skall inte vinna. Nej, det skall jag(!) som genast ska hämta några mirakelpiller i form av treo och förhoppningsvis är jag piggare om en timme igen.

sanningar..

Alfons har blivit sjuk.
Oväntat? Då halva familjen här låg i diverse sjukdomar när vi kom hit så känns det ganska väntat eller hur. Så idag har lilleman sovit mest hela tiden. Det var nästan som när han var ny här i världen. Fast då gnällde han inte så mycket när han väl var vaken, inte vad jag minns iallafall.
Ända sen igårkvälls har han sovit, vaknat gråtit, somnat, vaknat gråtit, ätit, somnat.. och så vidare. Mycket gråt har det blivit. I nättres fick jag sjunga för honom, då lugnade han ner sig och somnade om. Då kände jag mig stolt. Tänk att min arm och min falska Imse, vimse Spindel får honom att bli lugn nog för att sova.

Vad härligt det är att vara mamma. Självkänslan når oanade höjder när jag börjar inse min egen betydelse i lillemans ögon. Vad härligt det är när han ser mig, sträcker sig efter mig, säger mmmm, andas ut och bara kopplar av i min famn. Det är livet det! :) Då gör det inget att jag knappt sovit något inatt eftersom han helst ville sova på min arm och vem kan neka sitt sjuka barn en arm att sova på? Fast att kroppen värker av obekvämhet och skriker efter att få byta ställning.

Nåväl, nu har vi alvedon så jag tror den kommande natten blir lite lättare kroppsmässigt sett.

Jag har fått rött hår.. Lite för rött för mitt tycke. Vi får se om jag vänjer mig eller färgar om.

Nu ska jag ta mitt febriga knypple och gosa ner oss i sängen. Förhoppningsvis finns där nåt trevligt att se på tv ikväll. Kramen hej!

Gotland

En tid på ön.. Dags för rapport..

Jag vet inte vad jag ska skriva, så jag försöker låta bilderna tala för sig själva. Vad säger dom er? Att Alfons är sötare än socker?

Den här bilden då, vad säger den? Att vi haft fullt sjå med att stycka en halv fjällko, som egentligen var en tjur på cirka två år? Fast fortfarande av sorten Fjällko. Säger den här bilden er att vi (läs mor och far) har en frys fullproppad med kött, däribland 30 (trettio!!) kilo fjällkofärs? Trettio kilo som Jesper har styckat med hjälp av Sven. Trettio kilo som Emil har kört igenom köttkvarnen och sedan samma trettio kilo nötfärs som jag ikväll har packeterat i påsar. Det blev en hel del påsar kan jag berätta. Mamma och pappa har varit med i hela processen och bistått med allt möjligt. Vilket samarbete! En stund där kände jag en samhörighet med Emil i lönneberga, eller Ida kanske. Det var jättehäftigt. Så nu väntar jag med iver efter att Jocke ska skola om sig och skaffa gård.

Säger bilderna förresten även att min superdiet inte går så himla super här? Säger dom att jag ätit spagetti idag? Inte mycket men ändock, vanlig spagetti. Inte ens fullkorn. Säger bilderna att jag ätit lussebulle som jag bakat imorse?

Jag hoppas att bilderna åtminstonde säger att vi har det bra, att tiden bara går för fort för att vara nyttigt och att Alfons kan säga macka. Även om det snarare låter som kacka.

Semester

Ja, nu är det äntligen dax för en semester igen. Åka hem till ön, ta dagarna som de kommer och få massor av härligt kall, fuktig luft! Att somna strax efter åtta på kvällen och få busa med mina bröder och visa upp lillemans alla fantastiska nya kunskaper för alla. En riktig Semester!

Som vanligt lovar jag inte att ni ska få många uppdateringar, men jag ska göra mitt bästa för att ni åtminstonde skall få några på de här tio dagarna som vi rymmer iväg.

Ha det gott, gott folk!

(Just, behöver jag nämna att jag räknar med att få virka lite mer än vanligt?)

Minns ni?

Badbollen?? Ganska exakt ett år sen jag såg ut såhär (sånär som på en sex-sju dagar). Jisses!

Inte konstigt att jag hade svårt att gå, stå, sitta eller ligga, eller vad säger ni. Hehe..

Än är jag inte bekväm i helbild så ni får inget före och efterkort. Inte ännu. Men det ska nog bli ett sånt oxå, vad det lider.

Nu ska jag leka lite med Lilleman innan han raderar allt eftersom han är här och försöker knappra han med. Med andra ord, han vill mig nåt. Dom är så lätta att förstå, dom små liven. :)

Förresten, jag har nog inte berättat det ännu för er. Men på måndag åker vi till Gotland igen. Alfons och Jag. Härligt!!

Filmtime!!

Eftersom snön fortsätter att dala ner från skyn OCH jag storkokar nyttig soppa så tycker jag att jag är värd att äntligen få se min kära film Love Actually.
Den tillhör min jullängtan nu för tiden. Jag måste se den och Tomten är far till alla barnen. Helst flera gånger och absolut innan december har börjat. Jocke skippar gärna Love actually har han sagt. Den är inte för mig, sa han. Skumt?!
Men vet ni, äntligen får jag se den på DVD, med några eventuella extramaterial. För jag har nämligen bara haft den på vhs, så gammal är den (eller jag) att jag skaffade den på vhs från början. O nu, härom dagen fick jag den, på DVD!! Av Joachim. :) Rart va?!


I vilket fall.. Nu ska jag se den och längta efter julen lite till..


PS. Borde jag skaffa en julkategori?!! hmm DS.

Snööööööö

Det snöar!!
Snart är det Juuuuul!!
Här sitter jag med ögon som tindrar och händer som fnasar sönder. Började julstädningen imorse, med en rejäl skurning under badkaret och tillhörande avlopp. Jag vill inte veta vilka bakterier och mögel och skit som levde där. Hittade en packning till duschslangen iallafall så nu kanske det inte behöver läcka så mycket vatten ett tag till.
Men, mina händer fixar verkligen inte diskmedel eller andra medel eller ens vatten faktiskt. Supertorrt. Jag får vara glad att jag inte får eksem som min bror åtminstonde.


Har ni hört viktrapporten? Minus 2,3 kilo! Åh, hej o hå, jag är så bra!
Nu ska badkarskanten tillbaka igen.

Food Safety

Bakterier behöver Fukt, Näring, Tid och Temp för att frodas. Det behövs inte mycket fukt dock. Den idealiska tempen är allt mellan 4-63*C (om jag minns rätt) och dom kan dela sig var tionde minut vid perfekt omgivning.
En bakterie kan förvandla sig till en bakteriespor om den inte gillar läget. En bakteriespor kan bli en bakterie snabbt snabbt om läget blir bättre.

Ja, det var en del av de kunskaper jag snappade upp i måndags på Food Safety kursen.
Det var väldigt intressant faktiskt. Och nu, några dagar senare så sjunker det ännu in. Det var länge sen man satt i skolbänken.

Nu är det blöjbytardags på Lilleman sen ska jag förska få han o sova en stund.

Dagens Loppisfynd!

God Afton gott folk!
Idag har lilla familjen varit på Loppisrunda igen. DET var så länge sen att jag inte vet när det var. Idag fick jag fynda lite böcker och tre "ganska hemliga paket" och stickor. De ganska hemliga paketen är alltså en liten påse eller låda med lite smått och gott i för en billig peng. Såna finner jag väldigt intressanta, man ser ju lite vad som finns i. Men man vet inte exakt. Nästan som lite julafton när man kommer hem och får öppna paketen och kika närmare. :)

Mina bestod av:

• En hel påse giftsvampar, lingonris och tomtar att dekorera julljusstaken och blomkrukorna med, endast 3 kronor! Det är vad jag kallar fynd! :)

• Garn! i svart och lite grått, skön kvalite, kommer nog bli en grytlapp eller något djur vad det lider. 8 kronor!

• Den sista var verkligen en hemlig låda, den var igentejpad men jag såg tomterött garn i botten så jag slog till, i den fanns även en bit bollfrans (som tydligen är väldans inne just nu?) och 1,5 meter vanlig frans. Har ingen aning om vad jag ska hitta på med fransen, en hula-hula-kjol till ett djur kanske?!

Stickorna var två till antalet, jag såg flera som jag ville ha men då var priset hutlöst istället. Går man på loppis vill man fynda, inte köpa stickor för 50 kronor paret. Även om dom är i storlek 10.
Istället köpte jag trä(bambu?)stickor i storlek 8 för bara 15 kronor. Mycket bättre tycker jag. Visserligen har jag redan stickor i 8 men jag har suktat efter att få känna hur det känns att arbeta med trästickor så jag kunde inte motstå dom helt enkelt.
De andra stickorna jag slog till på ser ni på bilden här nedan, eller rättare sagt, förpackingen ser ni. Först trodde jag att det var rundstickor men det är alltså två stickor med en "slang" på och så slutar dom med en knapplikande pryl. Ska googla strax och se om jag kan finna för information om sådana ting. Det står på tyska på förpackningen så det är inte mycket jag förstår. Förutom

Warum stricken immer mehr Frauen mit
IMRA-FLEX
PERLON-stricknadeln?


För det bara måste betyda: Varför stickar inte frun med IMRA-FLEX PERLON stickorna?

Alfons

Snygg bild

Lille Alfons och jag.. Trötta, slitna och helt oretucherade.. Underbart inte sant.. :)

Godagens!

Igår gick vägningen bara fint.. Minus 1,2 kilo! Köpte inga pulverpåsar heller och kom överens med konsulenten om att jag ska komma tillbaka varje vecka för vägning ändå. Trots att jag inte köper något. :) Det känns helt okej. Om jag skulle ångra mig så kan jag ju alltid köpa påsar om jag så vill.
Om jag kör påslöst i två veckor så är det åtminstonde nästan 1000 kronor sparade. Ett tusen är inte lite pengar, det är nästan en resa till gotland, två-tre finafina julklappar eller kanske ett par skor!
Fast det kommer bli lite mer pengar i matväg istället då fast min plan är att äta gröt till frukost gärna soppa till lunch och sedan vanlig kvällsmat. Gröt och soppa behöver inte vara dyrt. En veckas gröt och soppa borde inte bli femhundra kronor, eller vad tror ni? Om man gör storkokssoppor och fryser in i lagom portioner. Hmm, vi behöver snart en större frys tror jag. Den är full nu och då har jag inte börjat julbaket ännu. Eller storkokandet heller för den delen.

Efter vägningen gick vi till kupolen och mötte upp Jessica och hennes goseungar Lucas och Casper. Sen gick vi shoppingbärsärkagång. Nästan. Eller inte alls. Men lite röjde vi allt runt. Tanken var att Eric (ännu en arbetskollega jag har) skulle följa med hem och äntligen få se filmen Supertönten som han tjatar om hela tiden. Men det blev så sent på kupolen att vi kanske tar det idag istället. Baserat på att jag eventuellt får besök idag funderar jag på utsätta mig för frestelse. Om jag skulle ta och baka något gott, dagen till ära. Har varit baksugen ett bra tag men inte haft ordentlig anledning att verkligen göra det. Jag menar, jag ska inte äta fikabröd och Jocke är inte så förtjust i det. Så låt oss säga att jag bakade en sockerkaka, då skulle Jocke smaka en liten bit och resten skulle hamna i frysen. Eller soporna så småningom. Men nu, om jag bakar idag, så kommer säkert Jennifer (behöver jag berätta att hon är en arbetskollega också?) och Eric käka litegrann (eller minst halva helst om jag får säga mitt) och sedan tar Jocke en bit när han kommer hem och sen är det så lite kvar att jag inte alls behöver få dåligt samvete över att slänga resten. :) Perfekt så att säga.

Nu ska vi äta gröt här, Alfons och Jag..

Morrn Morrn!

Idag är det vägning igen. Den sista på en stund. Jag ska försöka utan dyra viktkollar ett tag. Funkar det (klart att det gör?!) så fortsätter jag så, funkar det inte, så får jag väl komma krypandes tillbaka då, i värsta fall. Det är dax att prova något nytt iallafall.

Jag tror att (om inte min kropp är helt åt skogen inställd det vill säga) det kommer gå lika bra som selleri. :)





Nu ska vi göra oss iordning här. Alfons tyckte det var en superbra ide att slå på matningskeden nyss vid frukosten så hans fina outfit för idag ligger numera i tvättkorgen. Tji fick jag för att försöka vara steget före och ta på han kläder innan gröten. Hehe, när ska jag lära mig?

Tävling!

Vill ni som jag försöka vinna lite säkerhetsögon så kan ni tävla om ett finfint paket hos

Virkaholic

Aggression mot bantarsamhället.

Hej hej...

Kan ärligt erkänna att jag somnade ifrån filmen igår. Den var verkligen bra och spännande så jag måste verkligen varit trött. Ikväll ska vi se Funhouse.. Nej just ja, vi bestämde oss för att se The Core istället. Vi får se om den är givande. Im mostly in it for the virkning som ni vet.
I går började jag nämligen virka på något långt, vet inte riktigt vad det blir, än så länge är det med något bältesliknande, men det skulle mycket väl kunna bli en kjol eller kofta eller halsduk eller vad som helst. Eller orm som jag fick förslag på på jobbet idag.

Imorrn ska jag ringa lite varstans tänkte jag. Höra om det finns någon hjälp att få i kampen mot övervikten. Jag är trött på Cambridgekuren. Jag är trött på att betala så mycket pengar på E- ämnen hit och E-ämnen dit. På fejkade produkter som mest gynnar fel personer. Dom är inte där för att hjälpa, dom är där för att tjäna pengar. I sjukvården får dom sin lön ändå, utan att dom behöver sälja pulver.


"Håll ut systra mi. Du kan se igenom deras mask och deras leende av plast.
Deras, Botox hysteri, men är det till en lycka eller last när ditt smajl sitter fast.
För varje dag som passerar, bevittnar man hur någon ung själ havererar.
På grund av något sjukt ideal dom planterat, du är ingen vara man kan reklamera.
Men du vet när dom vill lära dig bli smal utan att banta.
Med så mycket plast i kroppen att dom går o panta.
Men det är inte dig dom vill ha det är dina slantar,
så dom är inga vänner å dom e inga bekanta. "

Kapten Röd, ett utdrag från den fantastiska låten Ta inga Order.

Jag tycker att ni ska ta och lyssna på den skivan. Har tyvärr inte sett den på Spotify ännu, men förhoppningsvis så kommer den. O tydligen är min flashplayer ur tid så inte kan jag se om youtubevidoeosarna är något att ha heller. Själv har jag ju skivan. Ni få chansa på youtube helt enkelt.. Kapten Röd- Ta inga order!

Nu filmtime här...

PS: Inte någon som vill ha lite byteshandel??DS.

Byteshandel..

Förresten.. kom på att det borde vara hög tid för en ny byteshandel?!

Nån som vill byta nåt med mig?

jobb och film, Lucio Fulci

Lördag..

jobbat, det var skoj som vanligt nu för tiden. Undrans om det är Alfons intågande i mitt liv som gjort jobbet mer skoj eller om det bara är skoj för att jag varit ifrån det så länge. Eller kanske för att jag egentligen inte Måste Måste..
Nåväl.. skoj är det.

Nu ska jag inta soffläge, fötterna högt och med en virkning i hand. Sörpla lite vatten och vänta på att Alfons somnar där inne med Joachim. Sen blir det filmtajm, Lucio Fulci's The house by the Cemetery.

Nattinatt, Gott folk..



PS.Jag längtar efter julenDS

Pulsvärmare A La GrannyStyle

Här har vi lille Alfons igår. Ni ser, han föredrar att åka framför att gå. (kan absolut inte vara någon ide han ärvt av mig.. eller?!)

Helt plötsligt satt han i vagnen istället för att, som de andra barnen, gå med den.

Kom på att det var väldigt länge sen jag visade upp några alster. Jag har försökt lära mig både reliefmönster och broomsticklace. Personligen tycker jag att jag lyckats riktigt bra. På bilden här har vi prov på alla mina kunskaper (nästan).

(Uppifrån och ner och från vänster till höger.. Relief, relief, broomsticklace (langettvirkning), babytofflor a la Grannystyle, fasta maskor och sist, en närbild på broomsticklacen igen.)

Sist men inte minst ser ni mina nya Pulsvärmare A La GrannyStyle. Alltså, mormorsrutor, eller snarare en enda stor ruta som jag virkat ihop. Eftersom det är en hel del hål naturligt i en ruta så kan man välja fritt var och om man vill sticka ut någon tumme, eller några fingrar någonstans. Jag hade dom senast på mig på en av mina morgonpromenader till jobbet förra helgen. Fem minusgrader. Så till en början hade jag hela handen ganska gömd i den, men när jag var framme på jobbet så låg dom i min väska istället. Det blev för varmt helt enkelt.