1 år!!!

Aldeles nyss, för ett år sen exakt blev jag inskriven på BB i falun. För observation och eventuell igångsättning följande dag.
Jag vill minnas att jag höll på att dö av smärtor så fort jag skulle röra mig det minsta lilla. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag trodde jag skulle dö av ont alltså.
Skulle jag gå tog det flera minuter att komma upp ur sittande position. Och när jag skulle lägga mig ner att vila på min tilldelade BBsäng gick det inte alls bra. Den var för hög. Jag hade behövt göra ett småskutt för att få upp ändan men det kunde jag ju som sagt inte. Skutta alltså.
Därmed fick jag halvsitta på kanten och APADÖ när jag skulle lyckas vrida kroppen lite grann så att jag kunde få ner armen och sidan och sedan resten av kroppen i sängen. APADÖ säger jag!! och menar verkligen det. Tänk er en sengångare som blivit överkörd av en ganska lätt bil. Jag menar, bilen är lätt, man dör inte men hela kroppen blir mosad, mör. Samtidigt som man vill göra rörelsen lite snabbare för att tillslut få smärtan att gå över så kan man inte röra sig snabbare för då kan någon lika gärna skjuta en i skallen på en gång.
Hoppas ni får en liten bild av hur ont jag hade. Denna dag för ett år sen.

Julebakar

Lussebullar och pepparkaksmuffins bakas det här idag. Glutenfria muffins till och med. Hoppas nu bara att inte Hannah är intolerant mot några andra ingredienser. På fredag har Alfons nämligen bjudit in sina polare Leo och Lova. Då är det bara för oss mammor att hänga på vet ni. Jag bakar och Alfons smakar.
-Gkaka, säger han och pekar mot spisen där muffins och bullar finns. Det börjar nog bli dax för mig att göra lunch eller vad säger ni? Man ska inte äta sig mätt på kakor.

Om Alfons själv får välja..

Alfons favorit nummer ett just nu! Lauantai- Lördagskorv! Ätes helst precis som den är. Ty om sådant var fallet att den råkar ligga på en macka vid serveringen åker brödet i golvet & korven i mun.
Han kan till och med säga KÅ. Det ni! :)

jobbat

åh gudars! jag är helt slut.

Kom nyligen hem från jobbet. Det blev full fräs där idag. Nu ska jag och Jocke bara komma på en film vi vill se sen ska vi gotta ner oss i soffan.

:)

Virkar ett hus

Pepparkakshus in the making.. tänkte jag..

Jag fuskar..

Jag har redan tänt vår adventsbelysning. Jag tyckte att vi var värda det. Det har varit för grått och för mörkt och för kallt för att vänta i flera dagar mer än nödvändigt på att få tända allt på 1a advent. Men jag ser i grannarnas fönster att jag är långt ifrån den enda som fuskar. Dessutom, varför ska man vänta med den varma fuzziga känslan som infinner sig när fönsterna är fulla med röda & mustiga gardiner som luktar rent och gott och som förstärker det varma sköna sken som adventsljustakarna ger ifrån sig. Varmt, luddigt, mysigt.

Först tänkte jag att Äh, vad i häcken, dom i vardagsrummet bara. Fast jag kände mig skyldig som attans.
Sen slog det mig, vem kattsingen ska stoppa mig. Vill jag ha julbelysning överallt dagarna Före advent så är det väl bara att tända dom. Vadå fuska?! Man borde egentligen dra fram allt mys lagom till november börjar.
Det är då det är så grått... Grått, grått grååått.. Det är ju därför självmordstatisktiken ökar i november. Vädret är trist och någon har bestämt att man minsann inte får fuska med adventsbelysningen.

Lycklig äro den människa som har adventsljus året om. Tror jag iallafall, jag vet inte hur statistiken ser ut eller om man är kanske rent av är olycklig om man skulle ha adventsljustaken framme hela året. Då infinner sig kanske inte fuzzet?

Imorrn ska jag iväg till mitt värv. Det var tre veckor sen sist så nu längtar jag nästan. Jag har roligt när jag jobbar, det ni. Det trodde man inte naj, men så är de när man varit hemmamamma nästan ett år.

Man saknar kossan, eller är det jag som är kossan som saknar sin ladugård kanske. Jo, jag saknar laggårn. Bara jag får gå ut när jag vill. På grönbete.. Som blir att vara hemma med Alfons alltså, om ni hänger med. För det gör nästan inte jag.

Nattinatt!

Saffransdoftande

skorpor..

Så goda att jag nu var tvungen att gömma dom längst upp & längst bak i skafferiet så att jag inte ska skorpa i mig alla innan någon annan hinner smaka. Det vore dumt. Mest eftersom jag hade tänkt lyckas gå ner ett par tre fyra kilo innan jul och saffransskorpor stavas väl ändå aldrig som GI, diet, mager eller light eller något annat avsmalnande ord, eller?

Receptet är ifrån Leilas jul fast från något annat år.

Spana in det här. (Gott, GottiGott, Gott)

Två tänder & Mjuka päron!

Jag har jagat Alfons med kameran idag. Han har nämligen kämpat hårt med sin ståträning. Dock är min kamera inte snabb alls. Varje gång jag knäpper så hinner Alfons sätta sig. Mycket frustrerande. Men vi hade en väldigt trevlig fruktstund där Alfons fick hålla ett Helt Päron helt själv. Han åt upp allt utom kärnorna som jag fick sno innan han skulle knapra i sig dom också.

Christmas makeover

Nu har jag slagit igång julmusik på spotify, Various Artists – Christmas Hits

Alfons sover..

Dax att ta tag i nästa fönster som behöver lite julefrid över sig..

Dagen i ord

Idag tog Alfons och jag en promenad till garnaffären, där blev jag upplyst! Jag skulle ju köpa alpacka (trots att min bror avrådde mig då man tydligen måste döda laman för att få garnet. Hoppas någon blev mätt på kuppen. I vilket fall,) Gudars!! Vilket gött garn. Jag ser verkligen fram emot att få göra något av det och sedan känna mjukheten mot mig. Jag hoppas lite på en sjal. :)


Sen gick vi hem och började adventspynta. Då jag återigen blev upplyst. Herre min je, det är snart jul. På riktigt! Och Alfons är så stor och glad och busig och alldeles alldeles underbar. Vi hann inte pynta klart, kanske för att vi lekte lite Följa John möter Tittut och vi skrattade väldigt högt båda två. Tänk att han kan tänka ut lite bus aldeles själv.
Då insåg jag att julen snart är här och attans vad lycklig jag är, som har det så bra med min lilla underbara familj.

Vidare har vi möblerat om lite här hemma, så Alfons lekhörna känns lite bättre placerad. Nu fattas bara en liten hylla till alla leksaker, kanske någon fin affish till den tomma väggen och sen ser det nog ganska trevligt ut där.

Åh, vad jag älskar att julpynta.. Allt blir så varmt, mysigt och glittrande. Gjorde saffransskorpor igårkvälls förresten, istället för virkningen, eller innan virkningen ska vi säga. Så nu vill jag ha kaffi och en virkning igen.

Garnfetishist, javisst..

Jag kan inte hjälpa det.. Hjärtat svämmar över..

Jocke är på hockey och Alfons sover. Jag borde sitta i soffan och virka, sörpla kaffi och se något trevligt på tv. Jag har ju massor av virkprojekt redan. Det är bara dumt av mig att sitta här och snurra runt efter fler virkdrömmar. Borde virka klart den grå mormorsrutan som ska bli en liten julgranstrut som Fröken Elsa tipsade om. Eller virka vidare på mitt stora kuddfodral, eller varför inte, sticka lite på tja, vad det nu ska bli, det återstår att se.

Eller börja göra något av dom saker jag har i huvudet som jag tänke ge bort till jul eller midsommar eller nåt i den stilen. Nu har jag dessutom fått dille på att jag ska lyckas göra ett pepparkakshus a la Crochetra så nu behöver jag dessutom gå ner till garnaffären och köpa lite marks och kattens viva garn, plus mina 50 gram Drops Alpacca som behövs till julkalenderstickningen hos Knit2use jag tänkt ge mig på i år. Inte för att ett besök till garnaffären tar emot att göra, tvärtom. Tänk om jag kommer därifrån med på tok för mycket nu igen.. hehe.. Jag har som ingen plats över här hemma längre. För allt garn.

Jag behöver nog snart ett eget rum..

aahh, oooh.. kan man önska sig ett rum i julklapp?

Hur man tar sig ett bad på Gotland.

Man tager vad man haver. Det funkade en liten stund, innan han kom på att han inte kunde sträcka ut benen alls.

En stor dag

Alfons lekte med pappa Jocke, någon slags följa-john möter titt-ut. Verkade vara jätteskoj för alla inblandade.
Sen sa det dunk.

Och Alfons fällde sina första droppar blod.
(Iallafall om man bortser medicinsk blodfällning.)


Det är sannerligen en stor dag idag.

//Stolt Mor

En del i att vara mamma är att längta efter att bli sjuk.

Att få somna när man vill, gå upp när man vill och dessutom somna precis när man vill.. ujuj..

En liten del av mammarollen..

Hehe, vilken vacker insikt jag drabbades av nyss va? Nu måste jag slita tag i den där förgrymmade disken..

tur o oturen

Tänka sig, dom ringde från jobbet för att höra om jag eventuellt kunde tänka mig att ge bort mina timmar i helgen.
Ja! Ropade jag samtidigt som jag skuttade från rum till rum här hemma.
Eller så tänkte jag mig att jag skuttade och tjoade fram ett ja, tack när jag egentligen bara orkade le och säga ja, tack.

Min skalle fortsätter döda mig och jag som lovat Jocke att diska mot att han handlar. Hur ska jag orka?