Aldeles nyss, för ett år sen exakt blev jag inskriven på BB i falun. För observation och eventuell igångsättning följande dag.
Jag vill minnas att jag höll på att dö av smärtor så fort jag skulle röra mig det minsta lilla. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag trodde jag skulle dö av ont alltså.
Skulle jag gå tog det flera minuter att komma upp ur sittande position. Och när jag skulle lägga mig ner att vila på min tilldelade BBsäng gick det inte alls bra. Den var för hög. Jag hade behövt göra ett småskutt för att få upp ändan men det kunde jag ju som sagt inte. Skutta alltså.
Därmed fick jag halvsitta på kanten och APADÖ när jag skulle lyckas vrida kroppen lite grann så att jag kunde få ner armen och sidan och sedan resten av kroppen i sängen. APADÖ säger jag!! och menar verkligen det. Tänk er en sengångare som blivit överkörd av en ganska lätt bil. Jag menar, bilen är lätt, man dör inte men hela kroppen blir mosad, mör. Samtidigt som man vill göra rörelsen lite snabbare för att tillslut få smärtan att gå över så kan man inte röra sig snabbare för då kan någon lika gärna skjuta en i skallen på en gång.
Hoppas ni får en liten bild av hur ont jag hade. Denna dag för ett år sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar