Jag har redan tänt vår adventsbelysning. Jag tyckte att vi var värda det. Det har varit för grått och för mörkt och för kallt för att vänta i flera dagar mer än nödvändigt på att få tända allt på 1a advent. Men jag ser i grannarnas fönster att jag är långt ifrån den enda som fuskar. Dessutom, varför ska man vänta med den varma fuzziga känslan som infinner sig när fönsterna är fulla med röda & mustiga gardiner som luktar rent och gott och som förstärker det varma sköna sken som adventsljustakarna ger ifrån sig. Varmt, luddigt, mysigt.
Först tänkte jag att Äh, vad i häcken, dom i vardagsrummet bara. Fast jag kände mig skyldig som attans.
Sen slog det mig, vem kattsingen ska stoppa mig. Vill jag ha julbelysning överallt dagarna Före advent så är det väl bara att tända dom. Vadå fuska?! Man borde egentligen dra fram allt mys lagom till november börjar.
Det är då det är så grått... Grått, grått grååått.. Det är ju därför självmordstatisktiken ökar i november. Vädret är trist och någon har bestämt att man minsann inte får fuska med adventsbelysningen.
Lycklig äro den människa som har adventsljus året om. Tror jag iallafall, jag vet inte hur statistiken ser ut eller om man är kanske rent av är olycklig om man skulle ha adventsljustaken framme hela året. Då infinner sig kanske inte fuzzet?
Imorrn ska jag iväg till mitt värv. Det var tre veckor sen sist så nu längtar jag nästan. Jag har roligt när jag jobbar, det ni. Det trodde man inte naj, men så är de när man varit hemmamamma nästan ett år.
Man saknar kossan, eller är det jag som är kossan som saknar sin ladugård kanske. Jo, jag saknar laggårn. Bara jag får gå ut när jag vill. På grönbete.. Som blir att vara hemma med Alfons alltså, om ni hänger med. För det gör nästan inte jag.
Nattinatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar