Tänka sig, dom ringde från jobbet för att höra om jag eventuellt kunde tänka mig att ge bort mina timmar i helgen.
Ja! Ropade jag samtidigt som jag skuttade från rum till rum här hemma.
Eller så tänkte jag mig att jag skuttade och tjoade fram ett ja, tack när jag egentligen bara orkade le och säga ja, tack.
Min skalle fortsätter döda mig och jag som lovat Jocke att diska mot att han handlar. Hur ska jag orka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar