Go afton..



Här är det sjukt.. Igen.

Alfons är dunderförkyld så han ligger och snörvlar och snarkar. Jockes feber har ännu inte försvunnit. Vem vet hur länge han haft den eftersom han kännt sig krasslig och "skum i kroppen" i flera veckor. Men definitivt sen förra lördagen iallafall eftersom det var då han började kolla med termometern. Är inte det skumt, feber så länge utan andra symtom?!

Jaja, imorrn ska han till vårdcentralen så får vi se vad som sägs där.



Själv är jag frisk som en nötkärna.. Eller så frisk som jag nu kan bli. Om jag nu kan räknas som frisk överhuvud taget. Lite får vi hoppas.





Igår blev han tvåsiffrig, våran lille Alfons. Tvåsiffrig månad. Nu är han tio månader gammal. Imorrn har vi en tid på BVC för vägning och mätning ni vet. Ska ringa så fort det öppnar för att höra om det är okej att vi kommer trots hans förkylning. Antagligen är det inte okej. Vilket är väldigt synd, jag är supernyfiken på hur han har växt.

Han är så rolig, hans sätt, hans bus. Han kanske är för liten för att förstå och genomföra bus, men ändå. Rolig är han! Jag är så glad att han finns, lille Alfons.
Vet ni hur han ska somna in nu för tiden, om han fick bestämma (vilket han nästan alltid får förstås.)? Jo, helst ska man ligga näsa mot näsa, sniffa lite, gosa. Samtidigt som han har ett fast grepp om mina öron. Tror jag måste börja vänja honom med ett passande gosedjur istället. Inte för att det inte är mysigt, nej då, det är underbart. Men att ligga så nära gör att luften vi delar blir ganska dålig och så antar jag att han blir lite bortskämd också. På ett jobbigt sätt för honom själv alltså. Jag tror att han lite längre fram i livet kommer föredra att kunna somna utan sin mamma nos mot nos, eller vad tror ni?!

Nä, nu ska jag virka lite.. Sov gott sen..