Julestress

Idag ska jag skeppa iväg ett paket till min kära gutniska ö. Ja, paketet är såklart till familjemedlemmar och inte till själva ön.

Jag känner mig stressad. Jag tror det är därför min skalle inte fungerar som den ska. Glömmer saker. Får mig att känna mig som i en bubbla eller något. Som att vara gravid ungefär. I en dimma. Man är där och man hör en massa. Men man får anstränga sig rejält för att verkligen Ta In vad som händer och sker. Nu i det här fallet beror det inte på graviditet utan snarare stress. Jag förstår inte hur jag ska hinna allt.
Men i och med att jag nu får iväg paketet till ön så tror jag att det lättar lite. Det är ändå en grej jag kan bocka av på min TO DO-lista.

Hur gör alla andra mammor där ute? Hur hinner ni allt?
Städa, laga mat, byta lakan, köpa julklappar, slå in julklappar, byta gardiner, pynta, göra julgodis och/eller all julmat? Detta samtidigt som ni hinner jobba en himla massa och ändå vara fantastiska mammor till era gullungar?
Skicka julkort, ringa försäkringskassor, köpa frimärken, se till att allt händer, byta blöjor, röja ur skåp, garderober, skrubbar. Tvätta mattor, gardiner, dukar, handdukar. Torka det förbaskade golvet under lillemans matplats vareviga gång han ätit. Dammsuga! Damma....
Det kanske inte är så konstigt att jag aldrig orkar gå hemifrån för att ta hand om mig själv en stund. Bara vara mig själv. När dagen är slut, vilket den är när Alfons kommit till ro, så ska jag ännu lyckas fixa några saker till.
Det kanske låter som om jag är en pedantliknande filur. Jag önskar jag kunde vara det. Jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Jag vill ha det hyffsat rent, men det går inte. Dammråttorna jagar varandra här hemma. Skrubben går inte att gå in i längre, skit från golv till tak.
I forna dagar så skulle jag minsann storstäda hela hemmet till jul. Jag tyckte till och med att det var kul. Att få ordning på allt. Att känna att allt var rent och fint och sorterat. Det finns inte på kartan (för att plagiera chefen lite) att en storstädning skulle hinnas med här inte.

Jag har alltså blivit tvungen att skära ner på alla mina vanliga julenöjen och känner att jag fortfarande inte hinner någonting. Varför måste jag kompromissa bort allt roligt för?!